Irradias medicinska laserutrustningar är utvecklade för att erbjuda en icke-invasiv behandlingsmetod för muskuloskeletala tillstånd och sårbehandling.
Genom applicering av laserljus/strålning kan behandlingen bidra till att minska smärta och inflammation samt stödja kroppens naturliga läkningsprocesser.
Användningen baseras på tillgänglig klinisk evidens och är avsedd som ett komplement till etablerade behandlingsmetoder.
Minskning av smärta och inflammation vid muskuloskeletala tillstånd och dysfunktioner samt mjukdels- och muskelskador, inklusive:
Studien hittar man här (uppladdning av PDF på Irradias sida).
SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS
Studieanalys – Akillestendinit
Författare: Jan M. Bjordal, Rodrigo A.B. Lopes-Martins, Vivian V. Iversen
Studie: En randomiserad, placebokontrollerad studie av lågintensiv laserterapi (LLLT) vid aktiverad akillestendinit med mikrodialysmätning av peritendinösa koncentrationer av prostaglandin E2
Typ av evidens: Randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad klinisk studie (inom-individ-design)
Population: 7 patienter med bilateral akillestendinit (14 senor)
Intervention:
LLLT (904 nm, 5,4 J per sena, 3 punkter, en enstaka behandling, pulserad 5000 Hz)
jämfört med placebo (identisk skenbestrålning, kontralateral sena)
Primärt värde för inlämning:
Ger direkt human evidens för antiinflammatoriska effekter av LLLT (minskning av PGE2), vilket stöder verkningsmekanismen och en stark parameterberoende biologisk respons (A②).
Denna randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade studie undersöker de biologiska och kliniska effekterna av LLLT vid aktiverad akillestendinit, med hjälp av mikrodialys för att direkt mäta inflammatoriska mediatorer i human vävnad.
Studien visar att LLLT leder till en statistiskt signifikant minskning av prostaglandin E2 (PGE2) jämfört med både baslinje och placebo, vilket indikerar en direkt antiinflammatorisk effekt. Denna minskning observerades inom 75–105 minuter efter behandling, vilket ger evidens för en snabb biologisk respons.
Dessutom resulterade LLLT i en signifikant ökning av trycksmärttröskeln jämfört med placebo, vilket indikerar minskad smärtkänslighet. Funktionella utfall (enbenshopptest) visade också mindre försämring jämfört med placebo, vilket tyder på bevarad funktion.
Viktigt är att studien använder ett väldefinierat och adekvat doserat protokoll (904 nm, totalt 5,4 J, lokal applicering), vilket stöder att de observerade effekterna är kopplade till korrekt val av parametrar.
Denna studie är särskilt relevant ur regulatoriskt perspektiv eftersom den:
Begränsningar inkluderar dock: